Bosse Kula - En RAIS'legend

Jag, med herrlaget i ryggen, sänder mina Kondoleanser genom denna text till Bosses familj.

Första gångerna jag på riktigt kom i kontakt med Bosse var någon gång i sekelskiftet. Då som Jimmys pappa samt som chefen uppe på RAIS och Bråtaredsvallen. Bosse kula var redan då en profil i en trettonårig fotbollsnörds värld. Ständigt närvarande när vi skulle spela, oavsett forum. Snarkningar som ekade mellan klassrumsväggarna på cuper, gliringar över att vi klagade på skavsår och uppfostran genom att göra rätt för sig. Ständigt påvisande sin närvaro på ett positivt sätt. För en kille och som växt upp på Fagervallen med blodet vitt-blått av Hindåspåverkan var det en konstig och lite speciell känsla när man älskade att komma till Rävlanda och spela fotboll. Jag vet att min far (med mer Hindås i blodet än någon annan) delade samma känsla, även om han aldrig skulle erkänna det helt. En ovanligt god och familjär känsla som infann sig på Bråtaredsvallen. Mycket tack vare atmosfären kring vallen, men faktiskt mest tack vare Bosses närvaro.

När jag sedan i vuxen ålder kom tillbaka till Bråtaredsvallen som spelande tränare för ett gäng år sedan var det samma Bosse, om än lite äldre, som ”bara fanns där”. Som alltid innan. Samma känsla för mig, fast nu starkare.

Hans önskan av att vara delaktig i herrarna på sitt sätt var en självklarhet för mig. Han behövdes för att kunna föra över den kultur jag föll för i RAIS till nutid och få den att leva vidare. Det var viktigt för mig och i mitt ledarskap. Vi delade det där ”Svensson-Svensson’aktiga” att det ska vara som det alltid varit. På något sätt fann vi ett fint samarbete och en fin relation. Bosse ringde mig ofta på förmiddagen och öppnade alltid med samma fras: ”Aah hej du, det var Bosse som stör dig igen!”. Hade jag ett inspelat röstmeddelande så visste jag att det var Bosse. Alltid samma fras: ”Aah hej du, det var Bosse som sökte dig!”. En uppfriskande del i min vardag.

Bosse gick på linjen med sin egen flagga. Match ut och match in och jag har svårt att påstå att han var opartisk i sina vinkningar. Alltid med glimten i ögat. Man bara älskade det. När herr och dam fick uppvärmningsjackor i en exklusiv version lyckades Bosse hämta ut en egen variant på Intersport, trots att det inte gick och det kändes självklart på något sätt. De första åren fick Bosse åka på ”serieläggningsmötena” och representera oss i herrarna för att bestämma matchdagar och dylikt med de andra lagen, domarna och förbundet. Jag önskade fredagsmatcher hemma i den utsträckning det gick. Jag visste att de var attraktiva och att det som mest bara kunde spelas en fredagsmatch per omgång på grund av den dåliga domartillgängligheten. Bosse kom hem från mötena med 100 % fredagsmatcher hemma. Han hade kört över allt och alla på mötena. Envis, bångstyrig och chef på mötet. Allt för att stå upp för dem egna och Rävlanda. Kanske inte så flexibelt i förbundets ögon, men ack så vackert och fint på något sätt. Hädanefter åkte vi tillsammans på mötena. Alla gillade Bosse, även om han hade egna regler på mötena.

Kulturen sitter inte i några väggar. Kulturen sitter i människorna som finns mellan väggarna. Det är de människorna som för vidare kulturen. De värden som genomsyrar verksamheten. Jag är av åsikten att om man gör ”rätt” tillsammans med sin bättre hälft, blir ens barn en bättre version av sig själv. Lik, fast uppgraderad. Att hela familjen Andersson varit (är) RAIS är en underdrift. Att Jocke idag leder föreningen framåt och att Jimmy rattar damlaget och allt runt omkring är en försäkring för att kulturen ska leva vidare. För mig räcker det långt!

Varje gång jag tar på mig stället, varje gång jag ser en vuxen man med hjälm cykla på byn, varje gång jag hör sarkasm och vassa kommentarer på vallen, kommer jag att tänka på Dig Bosse. Varje gång jag viker en tröja i tvätten uppe på Bråtaredsvallen, kommer jag tänka på dig Bosse. Siffran ska synas (för klubbmärket sitter i hjärtat), allt fint vikt och numren ska vara i följd. För så har det alltid varit, tack vare Dig Bosse, och så ska det alltid vara.

Jag har förmånen att känna din familj. Dina barn och barnbarn. Jag har också förmånen att föra vidare den kultur och det föreningsarv du varit med och skapat. Det tänker jag göra! I år vinner vi Bosse. I år gör vi det lite extra för dig!

Anneli, Maria, Jocke och Jimmy med familjer – herrlaget finns vid er sida! Vi beklagar att Bosse inte fysiskt finns kvar bland oss och stöttar er i sorgen.