En summering...

Hela min tid i Rävlanda AIS och mitt ledarskap har genomsyrats av att jag skrivit av mig kring matcher och händelser. Så varför göra annorlunda denna gång?

Visionen

Ikväll är det träning. Hur många dyker upp? Vilka kommer? Kan man köra den övningen, eller den? Kommer någon sent? Från att laget varit mer eller mindre nedlagt var föreningens mål att hålla verksamheten i seniorlaget vid liv. Låt det vara lustfyllt. Ju fler desto bättre, vi behöver alla krafter som finns och under kravlösa förhållanden hölls allt vid liv.

Allt startade för min del under hösten 2015 i Leif kök. Där togs första steget till att bli en RAIS'are för min del. RAIS herrseniorer hade inte spelat i seriesystemet på två säsonger och då man gjorde det senast, 2013, tog man inte ett enda poäng. Nu spelade man i Utvecklingsserie A Sydvästra och såg ut att kunna ta de nio poäng som krävdes för att kunna göra anspråk på en plats i division 6. Tack vare att ett lag använt en avstängd spelare kunde man till slut inkassera de sista poängen som krävdes. Att man lyckades ta sig till division 6 var en nödvändig start på det som vi ville bygga upp.

Visionen och det stora målet var att öka intresset för laget och göra det nobelt och ärofyllt att representera RAIS herr-seniorlag. Ungdomarna i samhället och på sikt även i de kringliggande samhällena skulle ha något att se upp till och sikta mot. Det vore en dröm. Att ha fredagsmatcher var en förutsättning där vi kunde bjuda Rävlandas samhälle på underhållning i form av värmande fotbollsspel och kunna skapa en fredagsmyskänsla uppe på Bråtaredsvallen. Rävlanda är ett klassiskt pendlarsamhälle där merparten idag arbetar på annan ort. Samhället behöver något som gör det mer levande. Istället för att gå på Afterwork med jobbet på fredagskvällarna ville vi att man på sikt istället kunde skapa attraktionen till fotbollen och dess förmåga att föra människor samman så man istället kunde fira in helgen på Bråtaredsvallen i goda vänners sällskap och värme. Vi ville öka intresset så det skulle pratas RAIS i samhället och även i kringliggande samhällen.

Låt oss bara säga att det lyckades. Helt plötsligt hade vi en trupp på över 40 man (och pojkar..) och låg på topplistan på Svenskalag över mest besökta hemsidor. Fotbollsmässigt påbörjade vi en resa tillsammans som skulle bära långt över vår dåvarande kunnande. Steg för steg skulle vi utvecklas både individuellt och som lag.

Hur äter man en elefant?

Frågan är inte om det går, utan hur! Det är viktigt. Man gör det såklart bit för bit. En bit i taget. Hur bygger man framgång? Tålmodigt metodiskt arbete. Steg för steg.

På planen handlade allt i början om att lära sig grunderna. Grunderna i försvarsspelet och de tekniska grunderna. För att sedan nöta rörelse och passningar. Vår vision ute på planen var att skapa ett tydligt ID. Något som vi kunde tro på. Något som skulle vara Vi. Något som skulle utveckla oss och ge oss en långvarig framgång. Inget tjongande. Passningsspel efter backen. Rulla, rulla och rulla. Våga spela. Hela vägen från målvakt fram till motståndarens mål. Det skulle vara en enorm omställning som skulle ta en lång tid att implementera. Det var vi förberedda på och vi såg allt i det långsiktiga perspektivet. Enda vägen var att gå för det 100 % och inte göra avkall på det vi ville. Det skulle få oss att gå på nit efter nit. Plump efter plump. Men det skulle vara värt det i slutändan. Det var vi övertygande om.

Inställningsmässigt handlade det även om att gå från något jag inte vill nämna till att sätta på sig prestationsdräkten. På varje moment i varje träning. Fokus på uppgiften. Fokus på att bli litet mer proffsiga. Steg för steg. Högre krav skulle skapa ett klimat där vi kunde förvänta oss prestation.
Om vi höjde kraven mycket på planen, gjorde vi det även verkligen utanför planen. Utanför planen handlade det om att ta ett personligt ansvar. När man väljer att vara med i laget skulle man ingå ett avtal där man skulle prioritera fotbollen i högre grad och skulle ta mer och större ansvar själv. Alla förväntades alltid komma på varje träningstillfälle. Om man inte kunde komma skulle man meddela i god tid.

För att kunna förbereda sig på att prestera kunde man inte heller komma direkt till planen ombytt. Omklädningsrummet var en prioritet. Där skulle vi kunna bygga grunden. Att byta om gemensamt. Ett forum där man kan prata av sig, skoja och må gott innan man tar på sig prestationsdräkten och äntrar planen. Efter ett tag skulle vi kunna erbjuda tvättade träningskläder. Med kravet ombyte på plats. Det skulle ena gruppen och bygga de starka band i den dagliga verksamheten som krävs för att prestera tillsammans på topp.

Ibland är det svårt att inse vad man gjort. Men när man idag ser tillbaka på vart vi startade. Vart vi var och vart vi är nu. Vilka vi var och vilka vi är nu – Ja, då inser man vilken enorm resa vi gjort under fyra år tillsammans.

Stolthet.

Så många spelare som spelat med oss under dessa fyra år är nästan omöjligt att räkna. Så många är det. Vi har tagit oss från ett utvecklingslag till ett stabilt topplag i division 6 som spelar ett egetkomponerat spel där vårt ID är tydligt och står för en fin och positiv fotboll. Det man ska komma ihåg är att vi inte värvat ihop något lag. Vi har inte värvat in så kallade stjärnspelare för att ta klivet uppåt. Faktum är att vi inte har värvat en enda spelare under dessa fyra åren. Samtliga spelare har tagit klivet till oss på eget initiativ. Det är stort på något sätt. En stark identitet och vision samt ett proffsigt yttre attraherar. Så är det bara.

21 spelare i dagens trupp har varit med hela vägen – fyra år. Att vi lyckats behålla så många är stort. Det innebär ju att vi måste gjort något rätt. Många karaktärer har passerat på fyra år. Karaktärer man aldrig kommer glömma.

Ledarstaben har varit intakt under dessa fyra år med Jimmy och Per. Vi har haft Morgan som målvaktstränare i två år. Micael har skött U-lagscoachandet under dessa två sista åren och dessförinnan skötte David det. Patrik har varit med och stöttat upp under denna säsongen.

En av de största RAIS'arna i föreningen, Bosse, har varit med hela vägen. Utan honom hade vi inte kommit dit vi kommit.

Utöver att vi som lag tagit stora kliv har även spelarna tagit stora individuella kliv. Många har växt sig så starka att kapaciteten finns långt över nuvarande nivå – ett par hack upp från division 6. Att ha fått vara en del av den utvecklingen, att på nära håll se människor både utvecklas tillsammans och individuellt är en fantastisk erfarenhet. Något som gör allt slit mödan värt. Att ha fått vara en liten del i den utvecklingen inbringar en stor stolthet hos mig – ovärderligt.

Intresset för lagets prestation har visat sig tydligt över åren. De hemmamatcher där vi haft under 100 åskådare på plats är väldigt lätträknade. En eller två stycken. Vissa höjder varje säsong slår det mesta runt omkring. Derbyna mot Hällingsjö år ett och två som lockade 300 pers. Derbyt i höstas mot Bollebygd som lockade närmare 300 där också. Vilka publikfester vi har fått varit med om. Det är en ren och skär ynnest att ha fått varit med om.

Synnergieffekter

För att utvecklas och lära nytt är en gyllene regel att sikta utanför sitt nuvarande kunnande och comfort zone. I vårt fall var vi övertygande att - om vi skulle lyckas med våra mål – att etablera oss i division fem – var vi tvungna att låtsas att vi var just en division'fem'klubb. Lägga oss på nivån över vår nuvarande nivå. Fake it 'till you make it - typ. Vi var tvungna att träna och agera som en division'fem'klubb. För att det ska vara hållbart i längden behöver den andan genomsyra hela verksamheten. Inte bara i det aktuella laget. Utan hela vägen uppifrån styrelse och ner till knattenivå egentligen.

Jag tycker att fotboll är det bästa som finns. Sporten i stort i allmänhet och att utöva sporten själv i synnerhet. Fotbollen i sig gör mycket. Men allt runt omkring är grädden på moset. Gemenskapen framför allt. De starka band som knyts när man umgås så tight som man gör under en säsong är svåra att slå. Sen om man försöker jobba med just den biten, gemenskapen och banden, så kan man knyta band som är så starka att det inte går att ta isär. Det är där vi kan hitta synergieffekter och det är där magi uppstår.

Det är något speciellt att gå genom en tuff försäsong tillsammans. Att grisa ner sig likt militärer bredvid en vän. Bygga lagkänslan och den starka tillhörigheten. Att tillsammans tålmodigt och metodiskt jobba tillsammans mot ett gemensamt mål. Att utvecklas tillsammans. Det är där den riktiga magin i fenomenet lagsport ligger. Där hittar du magiska tal så som 1+1=3.

När vi inte helt drar åt samma håll måste man antingen jobba med det och påverka varandra positivt eller helt enkelt gå helt åt egna håll och bygga nya konstellationer som för båda parter framåt – fast på olika håll. Alla vägar bär till Rom sades det förr. Då var Rom världens centrum. Mitt centrum är Bråtaredsvallen. Dit bär alla mina vägar tids nog.

Jag är inte särskilt bra på hej-då. På fester brukar jag smyga iväg när ingen ser för att inte ställa till med någon scen. Detta är inget hej-då. Det är mer ett Tack på återseende. Tack för att just jag fick chansen att påverka så många fotbollsspelare. Så många människor. Även om vi inte vunnit någon serie så känns det verkligen som att vi lyckats. Jag lämnar nu över stafettpinnen och äran till att förädla ledarskapet för detta fantastiska herrlag. Jag kommer vara supporter på vallen och hoppas mitt ledarskap önskas i föreningen i framtiden.

Nu ska vi avsluta denna resan på bästa sätt. Det har vi lovat varandra. För det är så vi gör här. Vi står för våra ord, vi står upp för oss själva och varandra. Vi ger aldrig upp. Vi löper hela linan ut - Ända in i kaklet som Tommy Söderberg hade sagt. Tillsammans oavsett vad, det har varit vårat motto.

Christian Skytting,

Huvudtränare i Rävlanda AIS