Nu söker vi, I Rävlanda AIS herrseniorlag Dig…

Som vill vara med och ta laget till nästa nivå. Vi söker Dig som kan ta Dig an en hjälptränarroll med ansvar för vårt u-lag. 

Vi ämnar ha en seriös hållning kring våra spelares matcher i u-serien och bedriva en utvecklande verksamhet för alla truppens spelare. 

Vi behöver då Dig med ett driv för spelarutveckling och motivation. Vi söker Dig som förstår att spelare 12 och neråt (uppåt?!) är lika viktiga som dem spelare som kliver ut till veckans a-lagsmatch. Vi söker Dig som kan vara med och skapa mening, greppbarhet och hanterbarhet kring u-matchsituationen, samtidigt som Du under veckan kan hjälpa till att se till att alla truppens spelare blir sedda i olika sammanhang. Du förstår att alla spelare i truppen behövs och kan bidra på sitt sätt att utveckla laget och ta oss framåt. 

Rent praktiskt handlar det om att:

I samspråk med headcoach lägga u-lagsmatcherna så det passar i schemat,

I samspråk med headcoach ta ut och kalla en trupp till veckans u-lagsmatch,

Kalla spelare, domare och motståndare till hemmamatch,

Föra kommunikationen till spelarna,

Administrera i Fogis och rodda med allt kring matchen,

Ge en rapport till headcoach om spelar/lagprestation.

Utöver matcherna, vilka var 14 matcher under maj-oktober i serie samt ca 3-4 träningsmatcher under försäsongen, är det såklart meriterande om du är med under veckans träningar för att stötta och hjälpa till. 

Så om Du vill jobba i ett utvecklande klimat tillsammans med en kompetent och engagerad ledarstab och spelartrupp. Hör då av Dig till Christian Skytting på 0736327316, eller skytting@hotmail.com. Hoppas just Du vill vara en del av vårt team och strävar framåt tillsammans med oss.

Rävlanda AIS herrseniorer, laget med stora drömmar och ambitioner. Herrlaget har påbörjat en resa de senaste åren där man tagit sig från u-lagsserien till toppen av division 5. Herrlaget har som målsättning att senast 2026 spela division 4. I dagsläget finns möjligheten att redan nästa säsong nå målet. Men resan ska inte sluta där… Vi söker nu mer och nytt blod och ämnar rekrytera fler ambitiösa fotbollsentusiaster att verka kring laget. 

Vi söker många olika roller och kan skräddarsy roll utefter kunskapsområde. Till ledarstaben söker vi främst en tränare som håller i och coachar u-lagets matcher och en materialförvaltare.

Till laget söker vi även en målvakt, då vår eminenta Kalle, flyttar till Norrköping. 

Är du en fotbollstränare som söker ambitiös grupp att jobba med, en goo gubbe som vill mysa runt på vackra Bråtaredsvallen, eller en målvakt (med lite eller mycket erfarenhet)? Tveka då inte att höra av dig till Christian Skytting.

Tel: 0736327316

Mail: skytting@hotmail.com 

Inför säsongen tippades TÄFF som seriesegrare. Främst kanske för att man kom från flera år i division 4. Vi mötte dem hemma i DM förra året. Då förlorade vi med 0-3 efter tre mål på hörna, men där vi kände att vi hade dem i spelet. Då låg man i ett tydligt 4-1-4-1 med raka linjer och tight i försvarsspelet. När vi mötte dem på bortaplan i våras hade de en högre försvarslinje och presspel. Då lyckades vi slå ut dem relativt enkelt, vilket gjorde att man föll tillbaka rätt snabbt. Denna fredagsafton, då mellan 150-200 åskådare tagit sig upp till vallen, skulle TÄFF ligga lågt och försöka täcka spelytorna. Man gör det föredömligt. Aggressivt och metodiskt försvarsspel. Vi tillåts ha bollen i utgångsytan men spelytorna framför är tighta. TÄFF är vassa framåt och skapar lite oreda för oss. Redan i 3'e minuten kommer kallduschen och 0-1. Vi får inte undan bollen i boxen som hamnar hos en bortaspelare som sätter upp den i taket. Vi spelar lite trevande, men börjar växa in i matchen. Lite för dåligt bolltempo gör att TÄFF hela tiden hinner flytta med. Repliken från 0-1'målet kommer relativt snabbt. Hög press och Diolent snappar upp bollen från målvakten och kan rulla in 1-1 i öppen bur. Efter ca 20-25 minuter börjar spelet släppa. Vi börjar kunna trä in bollar mellan TÄFF's linjer och hittar rättvända spelar i både spelyta 1 och 2 centralt. I 36'e minuten tar Emil TÄFF's halva försvar på en rejäl åktur de sent lär glömma. Han får bollen i inre korridoren, vänder upp och förbi första pressen i ryggen och tar fart framåt. Två-tre gubbar får se sig besegrade och grundlurade medan han fortsätter sin raid. Viggo korslöper och Emil lättar in bollen mellan mittbackarna. Viggo rullar in 2-1 via bortre stolpen. Emils aktion är så stor klass. Nu är det bara RAIS för hela slanten. Spelt sitter och det mesta fungerar. Vi går till halvtidsvila med 2-1'ledning. Vi skruvar på lite detaljer i spelet, framför allt i positioneringen på mitten vid bollinnehav, vilket ger frukt direkt. Andra halvlek är ren och skär njutning från sidan. Bra rörelse, mod och trygghet, tillräckligt påkopplat och bra bolltempo. Allt sitter och TÄFF varken hinner med eller orkar. Vi skapar chans efter chans inledningsvis i andra halvlek. Philip trycker in 3-1 tidigt i andra halvlek på hörna från höger och Simon. Simon själv prickskjuter in 4-1 från andra hållet. Det är hela tiden one- eller two- touch med bra rörelse och finurligt spel. Under andra halvlek gör vi hela sex byten. David, Elias, Helin, Rosko, Ille och Erik kommer in och alla bidrar stort till att vi fortsätter att spela fint och bra. I 87'e minuten sätter David 5-1 på passning av Ille. 5-1 blir också slutresultatet. 

Vi gör 70 riktigt bra minuter och över 90 minuter är vi nöjda med vår prestation. Visst hade det suttit fint med lite fler mål, men inget man kan begära. Många fina prestationer ute på konstgräset denna fredagsafton. Simon tappar aldrig bollen, Johan är fläckfri och stormar fram längs sin högerkant hela matchen. Philip sätter inte sin fot fel en enda gång och Emil är outstanding från minut 20 ungefär. Alla andra gör finfina prestationer med. Nu väntar två matcher i seriespelet, Länghem borta på lördag och Kronäng hemma nästa lördag. Vad som händer efter det är något vi får ta tag i då, men det lutar ju starkt åt att säsongen behöver förlängas i tre veckor - vilket är väldigt trevligt och något vi har goda erfarenheter av. 

Eksätervallen i Horred brukar vara en plats där vi har det tufft. Antingen är det så att Horred som lag alltid är maxat påkopplade, eller så tänder man till lite extra mot just oss. För varje gång vi möter dem, framför allt på bortaplan, är det en sjuk energi från dem gröna. Det smälls på och krigas samt löps på som in i bänken. Hungriga (och arga) vargar som firar som om serien stod på spel. Det är en bit ifrån den fotboll vi spelar, men man hade ju önskat lite av den energi och desperation i spelet som de visar upp - det hade gjort oss till ett sjukt lag. Kanske är det den sista pusselbiten som saknas? Eller återfinns den sista pusselbiten någon helt annan stans? För när vi summerar denna söndagseftermiddag på Eksätervallen, 19'e omgången av division 5 Södra, så är känslan av att det just saknas en pusselbit. En ynka liten del av det så annars kompletta och färdiglagda pusslet.

I första halvlek är vi påkopplade. Vi vinner dueller över hela banan. Går in med 100 %. Mittfält och backlinje vinner det mesta. Vi spelar med det lugn, tålamod och mod som utgör grundpelarna i vårt spel. Horred försöker ta oss högt, men lyckas inte en gång, vilket gör att man tvingas falla och försöker täppa igen spelyta ett och två. Vi rullar tålmodigt och håller i bollen föredömligt. Hittar fina kombinationer och sätter ofta dem fyra ytterspelarna i spel. Målchanserna radas upp i första halvlek och känslan är att det kommer rassla i hemmalagets mål, snart. 

Horred formerar sig som vanligt och spelar rakt i korridorerna. Klassiskt för denna serie. Ut på mittback, lång boll i korridoren för att dra isär oss och mycket löpningar bakom. Det är så de spelar uteslutande över hela matchen. Rakt, snabbt och effektivt. Vi är allt som oftast koll på dem, Philip och Borging storspelar defensivt och är som starkast just bakom sig. Men när man går för det så hårt som Horred gör, kommer det skapa oreda då och då. Theorin löper kopiöst och håller oss hela tiden på tårna. Ett par gånger kommer man genom och då blir det farligt. I 36'e minuten kommer man genom via en långboll. Man får fast den offensivt och från ingenstans kommer ett avslut utanför boxen som letar sig in i bortre hörnet. Inte logiskt alls. Vi har spelet och skapar chanserna. Men vi lyckas inte få in bolluslingen. 

I andra halvlek ska vi bara fortsätta på det påbörjade spåret och tålmodigt nöta på. Men anstormningen avtar. Vi har bollen men börjar slarva. Vi spelar inte lika tålmodigt utan börjar spela lite mer huvudlöst. Vårt stora bollinnehav leder oss inte till de chanser vi behöver. Horred fredar sig bra defensivt och ligger på kontring. Vi skapar en handfull halvchanser och ett par riktigt heta lägen. Närmast kommer Simon som prickskjuter insidan av stolpen (på hjulet?). Istället för en kvittering så kontrar Horred in 2-0 och vi får se oss slagna. Denna söndagseftermiddag är Horred en för svår nöt för oss helt enkelt, vi kommer inte helt upp i nivå, medans Horred har med sig momentet. 

Vi spelar riktigt bra defensivt, vi spelar riktigt bra i uppspelsfas och i vårt possession. Vi krigar och vinner dueller, så den sista pusselbiten ligger inte i energin och krigarinsatsen. Den sista pusselbiten ligger i sista tredjedelen. Att kunna överföra det fina spelet in i stekheta målchanser istället för möjligheter och halvchanser samt att sätta de högkaratiga chanserna vi skapar. Det ligger såklart mycket i den individuella förmågan över dem 11 spelarna på planen, men det ligger självfallet också i den taktiska strategin och avsaknad av vissa inövade mönster. 

Nu är det tre veckor och tre matcher kvar. TÄFF hemma, Länghem borta och avslutning hemma mot Kronäng. Det kommer krävas full pott och nio poäng. Det löser vi! 

Någon gång i somras, när det vitblårandiga segertåget på riktigt hade börjat rulla, sa kapten Hampus att det inte känns som om vi kan förlora fotbollsmatcher längre. Att det bara är så. Några ytterligare veckor senare står vi fortfarande som obesegrade och har precis hoppat på vinnarspåret igen efter två raka kryss. När Hampus säger en sån sak, så är det så, det kan man lita på. Han säger inte saker bara ut från ingenstans. Hampus är den, tillsammans med vapendragarna Petter och Philip, som mest personifierar det här laget och den resan vi gör. När bollen tappas är det alltid dem som är först hem. Det är alltid de som tar ut sig till max, det är alltid de som presterar oavsett dag och det är aldrig någon av dem som klagar på ont här och där - de bara kör på. Kroppar och psyken som inte är gjorda av maränger i alla fall, som Pontus hade sagt. Att fått vara tränare för- och bygga laget kring sådana karaktärer i snart åtta år är en ynnest. Att få vara tränare för ett lag som åker till Gånghester med fyra ersättare som pushar, manar på och sprider positiv energi till laget är också en ynnest. Lagmaskinen. 

För tredje matchen i rad åkte vi till Gånghester utan Emil i truppen. Annars var det som vanligt i den vitblårandiga startelvan. Gånghester/Målsryd stoltserar med en vacker (och påkostad?) anläggning i Engvallen. Fina stolar på läktaren samt proffsigt med parkeringsvakter och fina vita uppvärmningskläder likt TÄFF. Laget parkerade sist i tabellen, fem poäng upp till kvalplats och var i starkt behov av tre poäng. Vi minns, från vårens möte, ett tufft och rakt spelande lag med tydliga överflyttningar i defensiven och starka på fasta. Vi skulle behöva röra oss, vara modiga i spelet, utmana i djupled och påkopplade till max. Och som vi är det! Första halvlek är en fröjd att se. Det är en otroligt fin energi ute på planen från Rävlanda. Vi har ett kroppsspråk som lyser och vi spelar precis så som vi vill. Rörelse, tålamod, finurlighet och anfallsglada. Våra tre frontmän hotar ständigt i djupled, vi sätter en hög och riktigt bra press. Vi vinner det mesta. Vi rullar, rullar, vänder på spelet, trär den mellan lagdelar och hittar, i sista tredjedelen, mellan ytterback och mittback efter backen. Vi radar upp chanser från start till minut 45 och går till pausvila med 2-0 efter mål av Philip på hörna och Jonis på direkt frispark. Kusinerna spelade båda för morfar som återfanns på åskådarplats för första gången på länge. Extra fint då att båda fick komma med i målprotokollet. 

Andra halvlek startar precis som första. Vi har bollen konstant och bygger upp våra anfall ända nere från Anders med ett lugn och raka ryggar. Men sedan händer något. Allt den positiva kroppsspråk och det fina spelet som kantat första halvlek är helt plötsligt som bortblåst. Vi spelar mer eller mindre av matchen i andra, tills någon gång i 75'e minuten då G/M trycker fram och reducerar till 2-1. En liten nerv infinner sig säkert runt om planen. På planen bestämmer Hampus för att vi måste spela lite mer rakare, lite mer cyniskt. Sista 10 minuterna får G/M ett par farliga lägen som aldrig riktigt blir till målchanser. Tiden rinner snabbt och vi lyckas spela av matchen och håller undan. Vi spelar inte bra de sista 35 minuterna, men skapar ändå mer än dubbelt så farliga chanser än motståndarna. Det i sig är en enorm styrka. Över 90 minuter är det en bra prestation där resultatet inte riktigt speglar hur matchen såg ut och tedde sig. Nu är det fem veckor kvar, fem cupfinaler att spela om. Näst på tur, Sätila hemma på fredag på plastgräset.