1 - 1

En perfekt gräsmatta i Hajom. Sol och fint väder. X antal tillresta supportrar som skapade en fantastisk inramning på charmiga Kajbergsvallen. Ettan mot tvåan i tabellen på samma poäng. Vilka fantastiska förutsättningar.

Vi får ändra om en hel del i startuppställningen från tidigare då vi har 6 gubbar iväg på resa, en nyopererad skyttekung, skadad tränare. Lägg därtill att Ingo tvingades kasta in handduken under dagen p g a att sonen skadat sig illa och fått vara på SÄS hela dagen/kvällen (bruten arm och armbåge ur led) samt att Max sträckte sig efter sin andra rush och tvingades utgå. Helt plötsligt inte jätteroliga förutsättningar. Inte den optimala uppladdningen precis.

Kajbergsvallen är liten. Om man slår långt och flyttar upp folk så blir det målchans. Det vet Hajom, som är oerhört svårslagna på sin hemmaplan med fyra vinster av fyra möjliga innan drabbningen. Men det visste vi också. Hajom är farliga på fasta situationer och försvarar föredömligt med lågt försvarsspel. Man har läst på ordentligt och ligger tight och med ofta mer än en gubbe på Adde. Tråkigt för Adde, men ett kvitto på en fantastisk vårsäsong. Punktmarkering ska man se som en bedrift - det är inte alla som får utstå det.

Vi lyckas inte skapa mycket spelmässigt. Lite chanser här och lite där. Vi har bra koll på Hajoms attacker. Dock skapar de oreda i vårt straffområde när det vankas frispark och hörna. Om det är frispark på mittplan är det målchans. Effektivt. Hade jag spelat i Hajom hade jag njutit av att höra att alla säger att de grisar och spelar oattraktiv fotboll. Jag hade funnit oerhört mycket energi i det...

I 40'e minuten kommer äntligen Adde loss på vänsterkanten. Längre inlägg. Erik fyller på och trycker vackert upp bollen i krysset på andrastuds. 1-0.

I andra halvlek börjar tröttheten och krampen göra sig påmind. Vi tvingas rulla på byten och kasta om i positionerna. Vi tappar kommandot och takten i matchen. Vi börjar sakta men säkert låta Hajom lyra in sina långa bollar mot boxen. I sista delen av halvleken går vi på knäna. Vi har flertalet möjligheter att stänga matchen men slarvar ordentligt i sista delen. Vi lyckas inte sätta bollen bakom Hajoms backlinje utan låter dem jobba framåt gång på gång. Vi fuskar i defensiven. Tack vare detta kommer vi sent in i duellerna och åker på onödiga frisparkar. Tillslut tvingas vi kapitulera och Hajom kvitterar till 1-1 efter en trasslig situation i vår box där vi inte får bort bollen. 1-1 är inte helt orättvist i slutändan. Vi skapar för lite heta chanser.

Med tanke på hur orutinerat och oengagerat vi uppträder sista 20 minutrarna är det skrämmande. Vi trodde vi lärde oss en läxa borta mot Kindaholm i våras när vi chabblade bort 1-0. Nu gör vi samma misstag. Vi är inte resoluta och spelar riktigt junioraktigt. Vi trycks ner och är sena in i duellerna. Vi ger de alltså halvchans på halvchans när vi drar på oss onödiga frisparkar. Det är vår motståndare som ska göra det i jakten. Men idag är det inte vår dag.

Men det är i motgången som vi måste se ljuset. Vi är första laget att sno poäng mot Hajom borta. Vi förlorade samma match förra året med 3-1 och har på den första halvan av säsongen skrapat ihop 20 poäng. Det är bara fem mindre än på hela förra säsongen. Vi tar ett poäng borta i seriefinalen med 6 givna startspelare borta. Det får ju ses som godkänt i alla fall. 

/Christian Skytting