1 - 3

Det kan tyckas lite synd att en derbymatch läggs en torsdagskväll då även det riktiga Göteborgsderbyt gick av stapeln. 19.00 klev 11 taggade gubbar ut på Björkängsvallen med den fantastiskt vackra vitblårandiga kostymen på. 
Innan matchen pratade vi om vad som hände på Björkängsvallen förra året den 1'e Juli. Vi visste att det skulle vara tändvätska nog för U/H. De har startat serien med två förluster och en oavgjord. Ett perfekt tillfälle att vända den negativa trenden är självklart då ett derby...

Vi pratade om vad som skulle krävas - Hårt arbete, 100 % fokus och hjärta. Då visar vi oss från vår bästa sida och är väldigt svårslagna.

Det börjar krampaktigt. Lite derbynerver spökar. Vi kladdar på bollen för mycket, är ängsliga i vårt passningsspel och bollbehandlingen är inte riktigt som den ska. Bolltempot var lågt och löpningarna för varandra lös med sin frånvaro. Det var inte det RAIS vi förväntade oss att se på planen denna kväll. 

Dock är vi stabila. Riktigt stabila. Det blir aldrig farligt i defensiven. U/H ligger riktigt tight på det centrala mittfältet och gör det svårt för oss att rulla genom. Trots att spelet inte riktigt stämmer så skapar vi en handfull farliga chanser. 

I 19'e minuten väggspelar Adde och Erik. Erik sätter in bollen på djupet perfekt. Adde avslutar kliniskt. 1-0. Spelet fortsätter vara rätt krampaktigt. Tills Adde får loss bollen av Månsson och avancerar. Pang. Liten touch som ändrar bågen och 2-0.

Vi går in till halvtidsvilan med en trgg 2-0'ledning. Vi är långt ifrån nöjda med hur vi spelar vårt anfallsspel. Det känns lojt på planen och det får spelarna höra. En uppryckning fodras till andra halvlek. 

U/H satsar offensivt från start i andra halvlek. Vi har koll på varenda attack. Motståndaren stressar oss högt och lyckas få fram felbeslut och felpassningar från oss. Men vi släpper inte till något farligt. Vi kontrar men lyckas inte stänga matchen.
I paus var undertecknad livrädd för att vi skulle slappna av, släppa en fast situation och helt plötsligt skulle det bli nerv i matchen. I 80'de minuten händer just detta när U/H's klart bäste spelare knoppar in 1-2'reducering på hörna. Vissa från sidan kanske kände stressen komma och tog sig tillbaka två veckor i tiden och till den tappade 1-0'ledningen i Kindaholm. Men känslan på planen är god. Vi släpper inte in något spelmål. Vi gör det bara inte.

I 86'e minuten kommer matchens absolut starkast lysande spelare, Adde loss på sin vänsterkant i en kontring. I rätt tidpunkt spelar han in till Thim som via stolpen sätter spiken i kistan. 3-1.

Kvällens spelare i rampljuset:

• Kalle Melkersson kastas in i hetluften direkt. Tufft när Kimmy spelat stabilt i tre matcher att få vakta buren. Kalle sprider lugn även han och gör en fin insats. Vilken fantastik ynnest det är att få basa över tre så bra målvakter som vi kan göra.
• Philip och Pontus är radarparet i vår backlinje som verkligen hittat rätt. Vi släpper inte till något riktigt farligt i spelet. De spelar med stort självförtroende och pondus.
• Adde dominerar. Han är den stora skillnaden ikväll. Två mål och ett assist. Fem poäng på två matcher. Inte konstigt media ville prata med just honom.

Det är en så skön känsla när man lyckas vinna komfortabelt med 3-1 i ett derby utan att spelet fungerar alls. Det tyder på en enorm styrka och en lagmaskin som tar oss dit vi vill - så länge vi ger 100 % av oss själva. En tränare älskar att kunna stoltsera med uttrycket: "Vi vinner utan att spela 

bra". Alla som vet, de vet vad det betyder. För mig betyder det hopp och tro på något. Och kärlek. Kärlek till RAIS och vår fantastiska trupp!

/Christian Skytting