5 - 0

Den 9'e Maj tog vi emot Äspered på hemmaborgen. Vi gjorde en plattmatch och fick det mesta emot oss. Två utvisningar och en blytung förlust. Sedan debaclet i Maj, fram till nu, har vi hunnit avhandla fyra fulla månader och spelat 14 matcher. Nio vinster, fyra oavgjorda och noll (!) förluster. 14 raka matcher utan nederlag, vilket måste vara något slags rekord i RAIS historia. I nutid är det så i alla fall. Den fjortonde matchen var nu i fredags när Sätila gästade Bråtaredsvallen. 

I vårens möte hade vi precis fått igång lagmaskinen och segertåget hade börjat rulla. Vi spelade stundtals bra och vann med 0-3 på Lygnevi, erkänt svår mark att vinna på som bortalag. Denna drabbning spelades på konstgräset till följd av fredagsmatch och ljuset. Det skulle gå lite snabbare, lite svårare att komma nära motståndarna i dueller och lite svårare att sätta den höga pressen. Men oerhört mycket bättre förutsättningar att spela den fotboll vi vill spela. 

Domaren hade knappt hunnit blåsa igång matchen innan Jonis fick pegga upp bollen på 11'meterspunkten. I första minuten vann vi bollen på offensiv tredjedel och spelade in till Ronge felvänd i boxen. Ronge höll undan, skyddade bollen och vände inåt i ett moment samtidigt som han använde motståndaren som en vändskiva. Kapning och alla dryga 200 åskådare på vallen var nog eniga om att det kan ha varit årets mest solklara straff. Målvakten gick rätt och gjorde en snygg räddning. Dock kom returen rakt ut till Jonis som la in 1-0. Drömstart! Eller? 

 Ja, man tackar ju inte nej till ett tidigt ledningsmål, men den vitblårandiga anstormningen och fina spel uteblev. Under de 10-15 inledande minuterna är det ett ställningskrig. Inget tålamod i vårt spel, utan forcerad uppbyggnad och slarvigt spel över hela banan. Lite som om vi behövde känna och klämma på underlaget och motståndarna för att få ordentligt grepp. I 16'e minuten får vi vår andra hörna, nu från vänster. Kort och snabbt. Jonis och Simon två mot en kan bara sluta i en sak. Målchans. Simon avslut pang! Bollen letar sig in i första stolproten och 2-0 är ett faktum. Simon hade tre liknande lägen senast mot Gånghester/Målsryd. Då tvekade han. På taktikgenomgången lovade han att denna afton inte tveka. Har man seriens och trakten bästa tillslag har man nästan en skyldighet att avlossa så fort läget dyker upp. Det är såklart något som låter som något taget ur luften och en term man lätt kan slänga sig med hit och dit. Jag har skrivit det innan, men Simons tillslag är det vassaste hos en spelare jag tränat/spelat med under hela min karriär, oavsett divisionstillhöriget och nivå. Ikväll förstod man tidigt att detta skulle vara Simons afton.

Nu släpper allt i spelet. Det tålamod vi saknade inledningsvis smyger sig på. Vi spelar med marginaler och (!) mod samtidigt. Vi trär in bollar mellan Sätilas raka linjer gång på gång. Ibland från utgångsytan till spelyta ett. Ibland direkt genom spelyta ett till spelyta två. Ibland upp till Ronge, ibland till Diolent, ibland till Viggo. Ibland direkt spelvändning till bortre 8'a och ibland främre. Det är vackert och precis så som vi ska spela. 3-0 kommer, logiskt, i 34'e minuten. Skott utifrån från Simon igen. Fyra minuter innan paus får vi, i mina ögon, bevittna årets mål. Hörna från höger. Kort variant igen. När den kommer från höger blir det fel vinkel för en högerfot och inte så mycket att göra. Så Simon får göra det på egen hand. Bredsidstunnel i boxens utkant nära linjen. Helikopterfint inåt för bättre vinkel. Ett touch och pang. 4-0 i första hörnet igen. Tunnlar och helikopterfinter är vackert och saker man kan göra för show. Men när Simon gör sin helikopterfint i boxen gör han det långsamt men med rätt tempo, fart och timing. Han gör det inte för det estetiska, utan för funktionen - och det är det som gör det vackrast.

Andra halvlek är en transportsträcka och vi spelar mer eller mindre av matchen. Synd med tanke på målskillnad såklart. Det mest glädjande är att Anders och laget får hålla nollan, att skyttekung Viggo får stänka sitt första mål för höstsäsongen och att vi stundtals bjuds på vacker fotbollsspel och fina målchanser. Vi går till halvtidsvila med 4-0 och säger att vi ska fortsätta trumma på, inte slå av på takten. Det är något att säga, något helt annat att göra. Energin och gnistan, helt förståeligt, brinner ur i andra halvlek. På tal om brinna ur. Vi ska inte behöva avhandla något annat än den sportsliga biten, men en kväll som denna blir det oundvikligt. 

För att vara på det klara.. Det är olagligt att inneha och använda pyroteknik utan tillstånd av Polismyndigheten. Punkt. Man kan tycka att det är stämningshöjande och skapar en vacker inramning, men så länge det är olagligt finns det inte utrymme att tycka något när du representerar Rävlanda AIS. Föreningen bär en skyldighet vid arrangemang så som hemmamatcher. Utöver att individer som bryter mot lagen kan bli straffade, kan även föreningen som arrangör bli straffad om det händer på vår anläggning. Tillsammans mot gemensamma platser, visioner och mål - alla bär sitt ansvar oavsett man är spelare, ledare, supporter eller annat. Vi tillsammans är föreningen, vi är RAIS. 

Fyra cupfinaler kvar. Nästa anhalt, Söndag borta mot Horred.