2 - 2

I 16'de omgången tog vi emot Gällstad i en mid'week match på Bråtaredsvallen. Bortalaget kom från en tung förlust borta mot Länghem och fem poäng bakom oss. Sedan vårens omgång visste vi att det skulle bli tufft. Tufft spel, ett rakt 4-4-2. Ett tungt lag som inte lägger några fingrar mellan och som spelar rakt och aggressivt. 

Vi är inte där helt inledningsvis. Vi har inte tillräckligt bra rörelse över banan för att spela vårt spel. Vi är inte helt påkopplade. Vi vinner inga andrabollar och är ofta steget efter. Vi kommunicerar dåligt. Vi visar inte vart vi ska och vart vi vill. Gällstad står med relativt hög och långsam backlinje. Men vi hotar alldeles för sällan i spelyta tre och de gånger vi gör det är det sällan via diagonallöp. Vi åker på ett snöpligt baklängesmål tidigt efter miss i kommunikationen. 

Efter halva halvleken höjer vi oss och börjar få till spelet. Vi skapar lägen och får utdelning. Gällstad orkar inte längre stå emot och stå högt. Tillslut är det Dio som skjuter in kvitteringen i 40'e minuten. Strax därefter producerar vi Ett mönsteranfall där Hampus driver boll fantastisk fint. Han hittar Petter som totalt körs över i utkanten av boxen så att smällen ekar högt över Bråtaredsvallen. Straff, Jonis, 2-1.

I andra halvlek höjer vi oss. Vi gör allt mycket bättre. Allt förutom att göra mål. Dock känns det tryggt bakåt och framåt är det bara en tidsfråga innan vi sätter spiken i kistan. Men målet uteblir och i 80'e minuten kvitterar Gällstad från ingenstans på halvlekens enda chans. Olämpligt och oförutsägbart. 

Att vi inte vinner är lika märkligt som senast i fredags mot Äspered. Men gör vi inte mål, vinner vi inte. Så enkelt är det. 

Värt att nämnas: Vi spelar riktigt bra på vårt centrala mittfält. Hampus är enorm. Men Jonis är överlägset bäst på planen. Idel rätt beslut på bollen och tappar den aldrig. Ren och skär klass!

Förra året skapade VI historia tillsammans då vi, i vår debutsäsong, slog föreningens poängrekord och föreningens bästa placering för herrar då vi kom fyra i division fem västra.

Vi håller nu, tillsammans, på att fortsätta skriva historia. Vi är mitt i resan och när resultatet lite gått i stå med två raka kryss, behöver vi stanna upp och reflektera.

För dig, för mig, för oss, för RAIS. Tolv raka matcher utan förlust med en otroligt stor trupp med nästan helt och hållet egna produkter. Nästan bara Rävlanda-pojkar. Det är stort. 

Man tänker på alla äldre RAIS‘are som var med när det begav sig, som får följa sin förening vid sidan och vad det betyder för dem. Man tänker på alla unga RAIS’are som växer upp och drömmer om att en dag få representera vårt representationslag. Det är lätt att tro att man vill försköna bilden. Men den är sann. Att få spela viktiga matcher i vårt A-lag är många unga spelares dröm, faktiskt. 

Att vi gör resan tillsammans inom gruppen, alla spelare och ledare, såklart med föreningen och supportrar i ryggen, är nog med motivation. Men adderar man alla andra variabler med hur stor del det påverkar så många andra, så blir det glasklart.  

Vår resa är så mycket större än vad den till synes ser ut. Den ska inte sluta här, inte på långa vägar. 

Vi är fortsatt på rätt väg, på rätt spår.  Nu återstår sex matcher där alla matcher måste ses som en cupfinal. Vilken ynnest att få dra på sig RAIS-skruden varje helg och Spela så viktiga matcher. Vi ledare vädjar till alla runt om laget och i laget att från och med nu dels njuta av alla matcher och vad de innebär, dels inte titta på tabellen. Inte titta på de andra lagens resultat. Vi fokuserar endast på vår kommande uppgift och summerar allt först om sex veckor. Det är vi skyldiga varandra.

Nu väntar RAIS Cup till helgen. Nästa match är Gånghester borta på lördag nästa vecka. Då är det cupfinal 1 av 6.