2 - 4

Under Onsdagskvällen åkte vi till Kronäng arena med fem raka segrar i ryggen. Kronäng kom till matchen med en meriterande 2-2'match borta mot Gällstad. Men man hade dessförinnan förlorat och tappat ansiktet mot Länghem med 7-1. Att lyckas ta poäng borta mot Gällstad betyder att man inte är ett dussinlag som kan avfärdas enkelt, snarare tvärt om - även om tabellpositionen i årets väldigt jämna tabell tyder på något annat. 

Det syntes tidigt att man hade respekt för oss och vårt spel. Man ligger i ett lågt 4-4-2 och flyttar tydligt över i försvarsspelet. De sätter inte någon press på oss i utgångsytan, utan försöker täppa till spelytorna bakom. Vi spelar med tålamod. Relativt lågt bolltempo mellan varven för kontrollens skull, men exploderar fram med högre bolltempo när vi bestämmer oss för att hota. Jonis styr föredömligt tempot med sin spelförståelse och är oerhört viktig för oss i spelet med boll. Han gör oftast rätt beslut på bollen och syr föredömligt ihop helheten i possession för oss. Vi trycker ner Kronäng och kommer närmare och närmare ett mål med många fina lägen tidigt. Ledningsmålet kommer i 10'e minuten. Vi stretchar ut Kronängs låga försvarslinje i sidled och spelvänder på Johan. Tillbaka in till Jonis centralt som på ett touch lättar in bollen till Emil som går i djupled. Att han tar den på en touch ställer hela försvaret och Emil blir helt ensam till vänster. Boll i sidled och öppen kasse för Viggo. Oerhört vackert mål, ett skolexempel enligt vår egen spelbok. 

Vi spelar fortsatt bra, men får inte hål på Kronäng. I mitten av halvleken börjar vi tappa fokus och energi. Vi blir lite för omständliga i spelet och lite för direkta och raka. Kronäng bjuds in och vi slarvar, även om vi inte släpper till något bakåt.

I andra halvlek kommer Kronäng ut med mer energi. De försöker ta oss högre, vilket vi egentligen vill. Detta för att kunna enklare bryta deras linjer tidigt - en hög press mot vår uppspelsfas är det vi kan bäst. Men idag är vi lite för långsamma i beslutsfattandet med bollen och spelar inte med tillräckligt mod, vilket behövs. Planen studsar en del, vilket påverkar modet. I 58'e minuten kommer Kronängs kvittering. Vi slarvar med bollen och Kronäng kontrar in 1-1 och firar som om man vunnit serien. Det hade kunnat slå undan benen på oss, då Kronäng fick mycket energi och vi var låga. Men vi reser oss direkt och svaret kommer redan tre minuter efter kallduschen. Viggo blir överkörd i ryggen i utkanten av boxen. Det är liksom inget jättefarligt läge, men på väg att bli. Oerhört slarvigt försvarsspel och bara tacka och ta emot. Jonis sätter straffen säkert. Vi tar över och i 68'e minuten kommer vad vi trodde skulle bli spiken i kistan. Vi vinner bollen högt efter hög press. Ronge snappar upp bollen och serverar Emil i sidled som trycker upp 1-3. Men bara fem minuter senare kommer kvällens andra kalldusch. Vi slarvar återigen med bollen och Kronäng kommer fram i farligt läge, fällning och straff, reducering till 2-3.

Vi spelar inte bra alls i andra halvlek. Emil, som är bäst på planen, vinner en hög boll på offensiv planhalva och får frispark en bit utanför boxen. Simon slungar släggan och får träff. En liten touch i muren, ställd målvakt och pang in i nättaket. Det blir spiken. 2-4 slutar matchen. 

2-4 är väl ett resultat som speglar matchen relativt bra. Vi är inte bra denna afton och får inte riktigt spelet att klicka. Men vi vinner ändå relativt komfortabelt utan att förta oss speciellt mycket. Dock är det en dyrköpt seger då kapten Philip tvingades utgå p g a ljumskskada. 

Vi kan nu inkassera vår sjätte raka seger och sjunde raka utan förlust. Vi bokför vårsäsongen och slutar på 22 poäng och en andraplats i tabellen fyra poäng bakom ledande Bollebygd. 28 gjorda mål och 19 insläppta. Halvt otänkbart om man tänker tillbaka till våren där vi bara hade tre poäng efter fyra omgångar. Näst sist efter den snöpliga förlusten hemma mot Äspered 9 Maj där vi fick två utvisningar. Sedan dess har vi bara gått framåt, från klarhet till klarhet. Vi har dominerat de flesta matcherna under våren. I premiären mot Bollebygd stod vi för en plattmatch, men sett till spelbild och domslut borde vi fått med oss ett poäng i alla fall. I tidigare nämnda matchen mot Äspered är det spel mot ett mål, men vi förlorar ändå tack vare de två utvisningarna och oskärpan framför mål. Poängtappet i den avbrutna matchen mot Gällstad är snöplig. Den enda gången vi inte var nära och vi kände att vi inte kunde göra något var i omgång tre borta mot Mariedal - där och då var motståndet helt enkelt för bra för oss för dagen. 

På fredag är det dags för omgång ett av höstsäsongen. Då väntar en tidig seriefinal i derbyt mot Bollebygd där seriens två bästa lag(?!) ska göra upp. Vi är redo, vi är laddade och ska spela vårt spel i 90 minuter.