3 - 4

Den strålande vårsolen värmde de vintervana kropparna som tagit sig upp till Bråtaredsvallen denna lördagsförmiddag. Temperaturen närmade sig 20 grader i skuggan och de spirande festliga vårkänslorna blandades med en förväntan i luften. Hemmapremiär på Bråtaredsvallen där vi väntade på den första vitblå trepoängaren i femman på över ett dussin år samtidigt som doften av nygrillade hamburgare spred sig runt vallen.

Vi kom senast från en 2-2'match borta mot Mjörn och motståndarna, Trollhättans IF, hade kört över Töllsjö med 5-1 i premiären. Dryga 150 åskådare klädde in vallen och en nervös med god stämning infann sig. Vi startar okej. Trollhättan sätter hög press första anfallen och vi lyckas spela loss den varje gång. Sen faller man till offensiv cirkel. Det märks tidigt att det är två lag som vill spela boll. Vi får lite för korta anfall, men kan ändå styra matchen. Ronge har två riktigt högkvalitativa chanser i inledningen som han i vanliga fall brukar få utdelning på. Turen (ja, man kan faktiskt ta till det kortet ibland och framför allt idag) var inte på vår sida. Istället gör Trollhättan 0-1 i 13'e minuten efter en hörna från höger där bollen damp ner i boxen och placerades in (!?). Jonis räddar den, enligt domaren, innanför linjen. Det kan ju diskuteras och något som vi aldrig kan få svart på vitt.

Efter ett mönsteranfall strax därefter trodde vi att vi fått en kvittering. Emil spelas loss i djupled av Ronge som sätter in inspelet till Elliot som trycker in bollen i första hörnet. Men Emil blåses av för offside. Kvitteringen kommer istället i 28'e minuten efter att Ronge avancerat förbi till höger och serverat Emil med ett fint inspel. 1-1 och vi är på gång. Men glädjen blir kortvarig. I 32'a minuten lyras en frispark från mittplan in mot mål. Bollen försvinner i solstrålarna från Kalle som missbedömer bollbanan och bolluslingen dimper ner i bortre hörnet. 1-2. Blott tre minuter senare upprepar sig samma scenario. Ett svepande inlägg som går mot Kalle, men där bollen igen försvinner i solstrålarna för honom igen och bollen hamnar framför fötterna på en fristående bortaspelare som trycker dit 1-3. Surt och tämligen inte fullt så rättvist. 1-3 står sig i paus. 

Luften går halv ur oss och i andra halvlek tappar vi allt kommando. Vi förlorar de flesta duellerna och får inte spelet att klicka. Vi börjar gå ifrån situationerna och börjar gömma oss från ansvar och boll. Med ca 25 minuter kvar gör vi fyra byten och försöker oss på lite desperation i spelet för att vända på skutan. Vi ändrar formation mot en mer framskjuten formation. I 69'e minuten är Ronge påpasslig och kastar ett snabbt inkast till David som blir helt ensam med målvakten. Han spelar förbi keepern till Thim som rakar in 2-3'reduceringen. Men lyckan är kortvarig då vi slarvar i försvarsspelet. Trollhättan gör 2-4 på en misstänkt offsidelöpning i djupled. Marginaler... Men vi fortsätter vår forcering. Inget skönspel, men rakare och väldigt framtungt spel. Thim gör två mål som blir bortdömda. Det ena efter en lång hörna som Philip nickat in men där linjeman vinkar på att den var utanför och det andra efter att målvakten gått ner i boxen, efter knuff från egen spelare. Reduceringen kommer till sist efter att Elliot tagit sig förbi på högerkanten och spelat in bollen till David som bombade in en one'timer i nättaket. Men närmare än så kommer vi inte innan domaren förkunnar slutresultatet till 3-4. 

Oerhört surt, men detta är fotboll. Vi har helt enkelt inte marginalerna på vår sida. Idag har vi tre bortdömda mål där inget tycks självklart samtidigt som bortalaget gör två mål som inte är helt solklara. MEN. Det gäller att fortsätta jobba på för att se till att marginalerna ska jämna ut sig över 22 omgångar. Vilket de kommer göra. Vips som det är så sitter vi lite halvt skamsna över tre poäng på väg hem från Trollhättan. Vi behöver fler erfarenheter som denna för att växa in i kostymen och erhålla de erfarenheter vi behöver tillskansa oss. Ty känslan är att vi dessvärre inte får marginalerna på vår sida till följd av just för lite erfarenhet. 

Vi har lite för korta anfall och går lite snabbt framåt i jakten på målchanser. Vi pratade innan om att våga spela och bryta linjer med passningarna. Det gör vi, men nu blir det lite för mycket chansartat, vilket gör att vi tappar kommandot en gnutta. Till nästa vecka ska vi ha lite mer tålamod och lägga oss lite bättre i våra positioner över banan för att kunna vinna kampen om mittfältet. Vi ska kliva framåt, stå upp och stå upp för varandra. Tro och våga. Fira våra mål tillsammans som att inget annat betyder något och sörja (eventuella) baklängesmål tillsammans för att ena oss och resa oss tillsammans. För delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg. Ett lag, en enhet. Tillsammans är vi starka. 

För dig, för mig, för oss, för RAIS.