4 - 3

Matcher mot Horred brukar innebära matcher fyllda av kamp, tempo, känslor och mindre skönspel. Så även denna torsdagsafton på Eksätersvallen. Inför matchen låg lagen på samma poäng i toppen av tabellen. Vi kom till matchen utan vår mittfältstrio och vår centrala forward David. Lägg där till ett antal indisponibla spelare. Ett helt nykomponerat mittfält bestående av försvarare (eller?!). 

Det lägger sig tidigt en spänning på och runt om planen. Det märks att det står mycket på spel. Det märks i spelet från vårt håll att spänningen påverkar oss negativt denna afton. Detta till trots är det vi som, genom ett skolexempel till anfall som byggs upp från högerkanten. Klapp, klapp, vägg, vägg. Erik rättvänd efter Ronges skarv tillbaka och en genomskärare mellan bortre mittback och ytterback till en framrusande Elliot på vänsterkanten. Snabbt direkt avslut med vänstern lågt och 0-1. Ett ställningskrig där chanser kommer efter fasta situationer eller defensiva misstag från båda lagen. Det är fortfarande en match som inte riktigt vet vart den är på väg. Inget har satts än. Anders spelar stort spel i målet. 

I 33'e minuten vinner Ronge bollen felvänd på egen planhalva. Som en tjur ångar han fram genom vänsterkanten och skär in. Tunnel och trycker sig genom. Alex kommer i hundra från högerbacken, får bollen i steget från Ronge och placerar in bollen på liknande sätt som Elliot innan. 0-2. Nu har väl matchen satt sig? Icke. Vi slarvar i passningsspelet och har dålig rörelse över banan. Vi får inte till något riktigt spel. Horred kan ett par gånger snappa upp bollar och kontra på oss offensivt. I 37'e minuten får vi inte bort bollen från boxen och bollen hamnar hos Johan som trycker in 1-2'reduceringen i Anders högra hörna. Kvitteringen kommer tre minuter senare, återigen genom Johan. Felpassning när vi är på väg upp. Kontring och vi får inte bort bollen, skott utifrån under täckande försvarares ben. 2-2. 

Men några minuter innan paus tar vi åter tag i taktpinnen och ledningen. Hörna från Jimmy som skarvas av Elias till Philip som dyker upp på bortre stolpen och trycker in 2-3. 

Vi leder i paus. Andra halvlek ser ut som den första. Fortfarande slarvigt i passningsspelet och mycket kamp. Halvleken är tio minuter gammal när Johan påpassligt efter ett tidigt inlägg kvitterar till 3-3. Spelet böljar fram och tillbaka. Båda lagen skapar chanser utan att trycka in bollen. Vi har bra koll bakåt och känslan är att vi kommer avgöra matchen. I 74'e minuten förändras förutsättningarna när Elias får sitt andra gula och således får syna det röda kortet. Trots desarmerat manskap blir det aldrig riktigt farligt bakåt. Vi har några bollar som inte studsar vår väg i offensiv box. Några riktigt kvalitativa lägen. Emil, som gör debut med mersmak, har en frispark tätt utanför som alla tror går in och en straffsituation som kanske borde resulterat i ett avgörande från 11 meter. Istället dömer domaren straff i andra änden efter att vi inte fått bort bollen i 91'a minuten. Oerhört surt och snopet. Jag vet inte om det är fair att prata om rättvisa hit och dit, men känslan av att blivit rånade var bestående hos oss. 4-3 i matchens sista minut och ett firande av hemmalaget som inte kan jämföras med något annat. Precis på samma sätt som i våras på Bråtaredsvallen. Fotbollen betyder oerhört mycket för så många människor och det är absolut oavsett nivå. Det är vackert på något sätt samtidigt som det kan ifrågasättas. Serien är ett maraton. De etapper (matcher) vi vinner på vägen ska absolut glädjas på samma sätt som förlusterna ska få grämas. Men de ska inte ta över resan och de ska inte få definiera vägen mot slutmålen. Nu har vi sex återstående matcher som vi ska ge 100 % på. Vi ska bara fokusera på vår insats och prestation och göra jobbet. Inte titta för långt fram. Bara på nästa uppgift och etapp. Gör vi  det kan vi jubla i oktober. Först då är vi klara. 

Grattis till Horred som återigen drar längsta strået. Tack för en rolig match igen. Tack till alla supportar som bryr sig och hänger med oss på resan. Vi ses om en vecka igen!