2 - 3

Vilka förluster är de jobbigaste i fotboll? Vilka svider mest? Vilka kan man direkt ta lärdom av och utvecklas från och vilka behöver tid för att bena ur utvecklingspotentialen?

I vissa lägen tenderar vi att se resultatet för mer än vad det är. Fotboll handlar ju till stor del om att vinna och det lag som gör flest mål, ja det vinner såklart. Enkel matematik. Men över en säsong på 20 matcher måste vi ha ett annat fokus också. För en människa som älskar att vinna, likt jag själv, kan detta kanske tyckas kontraproduktivt. Men om vi ska utvecklas och gå framåt, som måste vara huvudsyftet, kan det inte bara handla om att vinna. Vi ska såklart bryta ner varje match till klyschan en match i taget och även i mikro till delar av matcher, ty det är för övermäktigt människan att ha det stora perspektivet hela tiden. Där om något går man bort sig. Vi måste således se till prestation här och nu samt prestation över tid. För är prestationen där vi önskar, eller i närheten i alla fall, kommer resultaten att spegla prestationen över tid. Så länge vi fokuserar på här och nu.

Med det sagt kanske de mest svidande förlusterna är de där matcherna står och väger. Där det är jämt och där man förlorar på uddamålet i sista sekund. Det är såklart de segrarna som skapar mest eufori då de inte är helt förutsedda. Detta var en sådan match. De är oftast svårare att släppa. Personligen tycker jag det är oerhört mycket jobbigare att förlora matcher där man känner sig underlägsen och lagt sig platt på marken och gett upp, som senast mot Örby. De svider hårdare i mig.

Mot Örby var vi som enhet tagna av stundens allvar. Vi var inte påkopplade, visade inte det hjärta och den inställning som krävs. Vi backade undan istället för att möta matchen och motståndet. Det gav oss en lärdom och tändvätska som skulle ändra fokus mot Horred. Horred, ett lag som gillar (och är riktigt bra på det) att backa hem för att öppna upp spelyta tre och kontra effektivt och spela sådär "på'gränsen'fult". Det är nästan bara mot Horred där det spelas fult, väldigt sällan i andra matcher. Så vi var inställda på en fight och stå upp. I matchens tredje minut kommer Theorin (Horred) loss på sin vänsterkant. Driver, utmanar och fintar Philip. Solklar straff och 0-1 direkt. Det hade kunnat slå undan benen på oss, men inte idag, vi är inte det laget längre. Vi tillåts (?) ha bollen, men mest i spelyta ett och två. Vi har svårt att komma in i spelyta tre och omvandla bollinnehavet till målchanser. Vi har bra koll bakåt och det känns tryggt. Tills den där Theorin igen låter sina fötter tala. Jag vet att jag skrev det förra året med och ställer frågan igen, gör han alltid drömmål eller är det bara mot oss? Från en lång rensning suger han in bollen på sin vänsterkant och på uppstuds klipper till bollen så den borrar sig in i bortre krysset. Det är bara att applådera prestationen. Alla vi som älskar fotboll kan, oavsett tillhörighet, uppskatta sådana aktioner.

I paus byter vi in David och Tobbe för att få lite mer tyngd och tryck framåt. Vi kommer ut i andra som ett annat lag. Påkopplat till max. Vi varierar lite rakare spel och djupledshot med fint passningsspel efter marken. Vi får utdelning i 51'a efter frispark där målvakten fäpplar med bollen och där Philip, David och Ronge störtar fram. Till slut är det Ronge som trycker in den. Det är farligt vartannat anfall nu och känslan är att vi kommer köra över dem. Men trycket ebbar ut lite. Men rättvis nog kvitterar vi till 2-2 genom David efter ett skott utifrån som touchar en försvarare. Vi fortsätter chansa offensivt och det ger möjligheten för Horred att efter en lyra vinna duellen och komma först på andrabollen och sätta 2-3 i matchens sista anfall. Surt.

Vi vinner de flesta duellerna på banan och vi lyckas variera vårt spel. Vi hämtar upp två måls underläge. Det är vi oerhört  nöjda med. Men för att vi ska vara nöjda behöver vi stänga till lite tuffare bakåt i slutskedet, ett lite mer riskminimerande spel. Vi behöver ha bättre rörelse och mer löpvilja i djupled och öppna upp ytor för varandra. Redan på lördag ska vi till Hajom och Kajbergsvallen för att resultatmässigt revanschera oss.