2 - 0

Fredag kväll och fortfarande semestertider för de flesta. 30 minuters resa sydöst på 156'an till Örby med det helröda bortastället i bagaget. Faktum är att vi under fem års tid enbart vunnit en seriematch med det röda stället. Den som vägrar att lägga nycklarna på bordet eller gå under en stege kanske yrkar på att det måste bytas!? De personerna håller nog fast vid den åsikten även efter denna matchen...

Örby IF, med anor från högre divisioner och ett damlag som ligger strax under eliten, stoltserar med en riktigt fin anläggning där gräset är välskött, tätt och enligt många som spelade på mattan förra året, en av de bästa runtomkring. Förutsättningar för att rulla boll, helt klart. 

Det var och kommer alltid vara vår ambition och när vi väljer att göra det är vi det enda laget på planen. När vi väljer att inte göra det, är vi det enda laget på banan som inte tycks vilja vinna. 

Ömsom Vin

Matchplanen är klar. Första två-tre minutrarna lite rakare spel med hög uppoffrande press för att komma in rätt i matchen. Sen spela ut vårt spel. Förhoppningen är ju alltid att motståndaren ska bjuda upp till dans med lite kortare passnings- och mittfältsspel, allt blir så mycket trevligare då. Men vi avbryter ingen semester för att åka till Örby en fredagskväll för att ha trevligt. Det verkade inte Örby heller göra då stämningen på planen var allt annat än så. Riktigt oskönt faktiskt. Men det ska väl inte hindra oss?! En förväntan var att Örby skulle vara ett spelskickligt lag då man är träningsflinkt och har ett relativt ungt lag men erfarenheten från föregående år var att långbollarna från målvakt och backlinje skulle hagla långt in på vår planhalva. Erfarenheten från förra året fick rätt. 

Örby är från start lite mer aggressiva och tar oss lite på sängen med lite längre bollar än man kunde ana. Riktigt långa bollar som seglade över vårt fallande mittfält och skapade man-man'dueller med vår backlinje. Oredan första fem minutrarna löste vi galant och kunde snart växa in i matchen och hitta vårt spel. Från minut sju-åtta börjar vi spela riktigt bra. Lungt, metodiskt passningsspel med bra spelvändningar och bra rörelse. Vi lyckas oss gång på gång spela ur någon form av första press och såga oss fram. Vi tar oss fram till spelyta tre i nästan varje anfall. Vi skapar mängder med målchanser som måste resultera i mer högkvalitativa lägen och i nästa fas mål. Vi kombinerar fint och lyckas hitta prioyta två till höger (ytterkorridoren i spelyta tre) där Philip eller Sebbe kan hitta inspel. Vi lyckas inte förvalta det tryck och dem målchanser vi skapar under första halvlek. 0-0 i paus känns bittert, men känslan är ändå att med fortsatt spel och tryck så kommer det släppa när som.  

Ömsomt vatten

Andra halvlek hinner knappt starta innan Örby hunnit göra 1-0. De sätter in en högre press och trycker ner oss. Vi står som statyer fastgjutna i backen när bollen efter en skarv dyker ner backom vår backlinje. Vi kommer på rätt köl, men får inte undan bollen ordentligt. Placering i hörnet från 16 meter. I minut 48, alltså tre minuter in i halvlek två, kommer nästa kalldusch där vi står på hälarna, igen. Lång boll och skarv (känns det igen?!). Självklart står forwarden någon meter offside, men domaren tycker annat och det får alla bara acceptera. Det är bara punkt på det. Friläge och placering i samma hörne till vänster om Anders. 2-0.
Det är som att efter kallduschen blir vi mer och mer paralyserade. Helt plötsligt vill ingen ha boll. Ingen vill kriga för bollen. Ingen vill hämta bollen snabbt när den går död. Ingen vill ta ansvar. Ingen. Ingen. Ingen vill rulla fotboll. Ingen vill kriga.
Örby får energi. Örby spelar rakt och bra. Vi spelar inte fotboll. Vi gör ett försök tidigt att få in djupledsspelare för att hota bakom deras backlinje. Men vi går ändå inte i djupled. Vi hotar inget. Vi hotar NOLL. Så vi tvingas slå långt i blindo. Med facit i hand skulle vi såklart behållit en felvänd August på planen. Vi lyckas inte skapa något farligt och i ärlighetens namn är Örby i andra halvlek närmare både trean och fyran än vi är en reducering. Anders gör en fin insats i målet och räddar oss ett par gånger. 

Summa summarum gör vi en av de sämsta halvlekarna vi gjort på ett bra tag. Andra halvlek är så pass dålig att vi inte är värda någon poäng och så pass dålig att Örby är en 100 % värdig vinnare. Första halvlek är i den nivå vi ska hålla och borde räckt för att sätta punkt för matchen efter 45 minuter.

Nu får vi rannsaka oss själva och komma tillbaka starkare nästa vecka och kommande veckor framåt.

Coach tar på sig för dåliga förberedelser och taggning inför andra halvlek. Coach tar på sig att det blir för många byten och positionsbyten i andra, vilket skapade en onödig rörighet. Coach tar på sig att August sitter bänk i hela andra och att vi faktiskt förlorar matchen.

Vi behöver få in fler gubbar i boxen. Vi behöver offra oss mer i båda boxarna. Vi behöver gå mer i djupled och vi behöver vilja ha boll i 90 minuter istället för 45. För så länge vi har rörlighet, så länge vi vill ha boll och väljer att ha fokus så är det inget lag som rår på oss. Men det gäller att prestera över 90 minuter. Det handlar inte om att vi inte är tillräckligt vältränade, för det är vi. Det handlar om ansvar, fokus och att viljan av att vinna ska ta över viljan att ha det trevligt. Där måste vi starta och det startar redan på måndag med match i U-lagsserien och träning. Alla i RAIS måste förstå att vi inte ger upp efter denna starten. En match i taget. Vi ska växa in i det. Lita på det.