2 - 3

Ynka fem kilometer skiljer Rävlanda och Bollebygd åt. En rivalitet lagen mellan är oklart om det funnits genom åren. Men för vissa betyder matchen lite mer, åt båda håll såklart. Men mest av alla betydde den nog för vårt nyförvärv Jimmy Björner. Med nästan 20 säsonger för Bollebygds A-lag i ryggsäcken  kan man ju lätt påstå att det är en speciell match för honom. 

Om man skulle skriva en Hollywood'klassiker med Jimmy som huvudroll skulle manuset nog utmynna sig i en Fredagskväll i Olsfors. Förmodligen den 10'e Maj 2019 mellan Bollebygd/Olsfors och Rävlanda i omgång tre och Hollywoodfilmer brukar ju ha lyckliga slut.

Som degraderade nykomling med ett stort favoritskap måste stressen ha infunnit sig i Bollebygd efter två inledande förluster mot Fritsla och Gånghester/Målsryd. Ett perfekt tillfälle att studsa tillbaka hade ju då varit att göra det mot den uppkäftiga grannen.

Matchplanen var klar. Upp med laget, sätt press och spela ut dem. Ta de på sängen. Vi visste att det skulle komma långa bollar, så att falla med backlinjen och låta defensiva mittfältet ta första fighten för att undvika att lämna de långa bollarna åt slumpen.

Första dryga halvtimmen är riktigt bra från vår sida. Vi har trycket, vi vinner de flesta dueller, sätter pressen bra och kommer enkelt till chanser. Vi tillåts ha bollen och spelar relativt enkelt ur pressen när den kommer. B/O har ett hav bakom sin backlinje och är tidigt sugna på att ställa offside. Farligt spel, minst sagt. 
Vi radar upp lägen och får utdelning redan i minut 12. Adde spelas loss till vänster, avlossar, retur och Hampus 0-1. 0-2 låter sig dröja till 30'e minuten. Vändning ut till Tobbe, snett inåt bakåt från höger till Adde. 0-2 via bortre stolpen. 

En stund där efter börjar vi slarva. Tappar boll när vi är långa och ger Bollebygd moment. I slutet av halvleken bjuder vi på en frispark strax utanför boxen. Reducering till 1-2. Snyggt.

Faktum är att vi kännt oss helt överlägsna i större delen av halvleken förutom sista 10 minutrarna. Oroväckande att Bollebygd snappade åt sig taktpinnen så fort och hastigt. Momentet var i deras rygg och det var vi tvungna att ändra på. Surt att vi inte lyckades stänga matchen i första halvlek. 

Vi korrigerade några bitar, spelar lite mer cyniskt och rakare. Det gav frukt. Men fem minuter in i halvleken kommer en kalldusch. Hemmalaget tilldelas straff som förvaltas. 2-2 och kvitterat. Philip borde kanske haft frispark i momentet före?! Som tur är studsar vi tillbaka snabbt och Philip använder energin på rätt sätt. Han slår en finfin frispark som Pontus når högst på och knoppar in 2-3. Vi lyckas inte stänga matchen utan bjuder in Bollebygd. De slår fortsatt långt och siktar på att få in bollar i vår box. Det blir aldrig riktigt farligt och vi håller undan och vinner med 2-3. 

Skönt med seger, skönt att vi spelar bra i och runtom egen box och skönt att vi inte släpper något spelmål, igen. 

Alla, verkligen alla, gör fina insatser och förtjänar en hyllning. Kimmy är stabil. Backlinjen utsöndrar trygghet och offensiven flyger första halvtimmen. Det är laginsatsen som ska hyllas. Men vissa står ändå ut..

Philip och Pontus gör en heroisk insats som mittbackspar. Vilket samspel och vilken skicklighet de besitter. De visar sig verkligen från deras bästa sida denna afton. 

Björner visar att gammal är äldst. Vilken insats! I särklass bäst på planen.

En oerhört stolt ledarstab lämnade Eriksdalsparken igår. RAIS anno 19, vilket lag, vilken grupp! 

Redan på måndag får vi en ny chans till en ny trepoängare. Då gästas vi av Öxabäck.