1 - 2

Inför matchen mot topptippade Svenljunga på tisdagskvällen var förväntningarna höga. Ett hemmalag i form och ett helt fantastiskt väder med strålande solsken och värmebölja.

Vi startar inte bra. Första halvlek är vår sämsta på väldigt länge. Lamslagna, spelar endast reaktivt och med stor avsaknad av engagemang. Det funkar helt enkelt inte. Svenljunga spelar rakt och enkelt. Vi kör fast.

Vi försöker rulla, men har alldeles för lågt bolltempo och för dålig rörelse. Vi slår bort enkla passningar och tappar fokus helt. Svenljunga skapar en halvchans med ett skott utifrån där Kalle får sträcka ut, ett halvfriläge där han gör en finfin räddning och en straff. Straffen resulterar i 0-1. 

Vi är tvåa på alla bollar.

I andra halvlek rycker vi upp oss. Vi bestämmer oss för att spela enkelt. Droppa bakom deras backlinje. Dock börjar Svenljunga bli väldigt trötta och faller lågt. Väldigt lågt med sitt mittfält. Vi får tid med bollen, rycker upp oss och kan rulla lite bättre. Dock skapar vi inte de riktigt heta målchanserna. Vi skapar tryck, men inte så mycket mer. Svenljunga kontrar, men vi har bra koll. Känslan i kroppen är ändå att vi kommer trycka in en kvittering och sedan bara trumma på. Men i mitten av andra kommer en kalldusch. Svenljunga gör 0-2 på hörna efter en tilltrasslad situation där alla RAIS'are tror det ska bli vår frispark, men en Svenljungaspelare blir helt frispelad på bortre.

Vi trycker på. Ett sista försök. Tiden går snabbt. Många avblåsningar, lång tid mellan. Oliver kvitterar till 1-2 från ingenstans. Hopp. Vittring. 
Men vi får inte riktigt till det denna afton. Matchen slutar 1-2 och vi kan inkassera den första förlusten. Svenljunga spelar tight och bra defensivt, är lite mer hungriga än oss och gör ett mål mer. Enklare än så behöver det inte vara.
Vad som stör mest är att vi inte finner den glöden vi vill ha. Vi tänder inte till. Det är anledningen till varför vi inte vinner denna matchen. En tät match mellan två bra topplag vinns oftast genom hjärta och inställning. Det måste vi visa mer av framöver.

/Christian Skytting